I fredags såg dottern och jag "Skönheten och odjuret" på bio. Som kort sammanfattning kan jag skriva att det är en riktigt feelgoodfilm med mycket musik, sång och lite lagom spänning. Den här nya spelfilmen har fått kritik för att den är exakt som den animerade filmen som kom 1991, och det är den. Kanske är det därför den inte riktigt lyfter, för att jag vet hur det kommer att gå? Samtidigt är det en trevlig och varm film, med fina och en del coola scener. Dottern gillade de vackra klänningarna och slottsmiljön. Och budskapet från den franska författaren Gabrielle-Suzanne Barbot de Villeneuves saga ”La Belle et la bête” från 1740 håller än; att det inte är ytan som räknas. Och hade prinsen bara varit lite ödmjuk och brytt sig om den fattiga kvinnan i filmens början hade han sluppit förvandlas till ett odjur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar