Små steg i ett ultralopp

Jag har så smått börjat skriva på en ny roman, det var lite segt de första stegen, jag tänkte för mycket på hela sträckan och då känns det lätt övermäktigt. Jag brukar jämföra romanskrivande med att springa ultralopp, och då gäller det att inte tänka på de nio milen utan på att sätta upp delmål längs vägen, hur mycket jag ska skriva varje dag och varje vecka, låta berättelsen komma till mig. Jag kan inte veta varje detalj och händelse från början, saker dyker upp längs vägen. Det gäller att lita på processen. Visst kan man ha målgången som en målbild, likaväl som att man kan se stunden när manuset är tryckt till en bok som målbild. När man håller boken i handen. Men det är en målbild, längs vägen måste det finnas andra nåbara mål längs vägen. Nu är jag i alla fall igång, och jag hoppas att berättelsen tar vägar som gör att den håller hela vägen och blir något som andra också har nöje av att läsa. En mening och ett steg i taget.

Trevlig lucia och trevlig helg!