Nähä, nu måste jag skryta lite ... Idag när jag var på väg till skolan för att hämta vår sjuåring på fritids blev jag stoppad av en tjej i årskurs fem. "Vi älskar dina böcker", sa hon. Just nu läste hon "En vän som du". En sån kommentar kan jag leva på i flera dagar.
Förra veckan, när jag var på en orienteringstävling, berättade en pappa att hans dotter slukar serien om Kia. Nu hade hon "Tusen åter" som bänkbok i skolan. Det är så häftigt att höra att böckerna finns där ute och läses och uppskattas av barnen! Det är såna kommentarer som gör att jag känner att skrivandet ändå är värt att göra, trots allt slit och all osäkerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar